Arkiv för kategori ‘Livet’

Livstecken

måndag, 8 februari, 2010

Hej, minns ni mig? Jag brukade skriva inlägg på den bloggen förra årtiondet. Det har blivit sparsamt med den varan i år – ett inlägg verkar jag ha fått ur mig, så det här innebär en 100-procentig ökning! Heja!

Det har varit kämpigt på sistone. Jag har förvisso fått ordning på foten/hälen, med benägen hjälp av Patrik på www.ppfysioterapi.se – jag kör ett litet dagligt träningsprogram som ska stärka mina muskler i foten och vaden. Det är jag inte så orolig för längre.

Däremot är jag fortfarande tjock som en julegalt och har inte haft disciplinen att begränsa intaget, eller öka uttaget, av kalorier.

Sammantaget, nu när det är 172 dagar kvar till sista juli, ser det mörkt ut med mitt deltagande i Kalmar Triathlon. Det lär inte inträffa nåt under som gör att jag kan flina mig igenom den tävlingen, så jag lutar åt att sänka målen lite. Riktigt vad jag ska sikta på vet jag inte, men jag hade turen att min svägerska+blivande svåger ändrade datum för sitt bröllop, så Sala Silverman kan jag faktiskt vara med på. Det vore kul att göra ett bra lopp där.

Bloggandet då? Jag och några kompisar har slagit oss ihop på en ny gemensam blogg som ni hittar på den smått humoristiska adressen www.kebabmage.se – kanske kan man ordna en automatisk korspostning därifrån, för det blir lite kaka på kaka att skriva samma (eller olika) inlägg om träning på två bloggar. Kanske kan man ändra namnet på den här bloggen till Kalmar 2011?

Postat i Livet, Skada, Träning | Inga kommentarer »

Bokslut

fredag, 1 januari, 2010

Så var det nytt år igen då. Känner väl egentligen inte för att summera nånting av 2009 som slutade i fullständig misär med smärtande häl/hälsena och sonens otäcka krampepisod som tog mycket energi.

Man får vara glad för det lilla. Jag tränade lite då och då och gjorde två triathlonstarter, en olympisk (Sundbyholm) och en lite udda motionsdistans (Sala, 1/6 IM).

Dålig kostdisciplin och nästan obefintlig träning under hösten har gjort mig riktigt rund och god och nu får jag börja 2010 med stenkoll på intaget (och förbrukningen). Har grävt fram mina excelfiler från förra januari och börjat räkna.

2010 förresten. Det är ju ett ledord för hela den här bloggen. Det är 2010 nu. Fatta. 210 dagar, eller 7 månader, kvar till sista juli. Hur fan ska det här gå till? Får jag inte fason på fläsket snarast så får jag byta namn på bloggen.. Har faktiskt tänkt så här: om det inte ser mycket lovande ut sista april, när anmälningsavgiften till Kalmar höjs, då skiter jag i det för i år. Fast det kanske blir fullt dessförinnan? 183 anmälda idag..

Nåja. Det är bara att köra på. Vi börjar nu.

Postat i Livet | Inga kommentarer »

Formbotten

fredag, 11 december, 2009

Haha vad jag är klen nu. Vi cyklade 3 km till stan, jag med lillkillen i cykelkärran (Chariot CX), och när jag kom fram och satte mig på huk för att koppla bort vagnen fick jag kramp i båda låren. Det är bäst att bara skratta åt det. Ha!

Kommer ofta på mig själv tänkandes negativa tankar: ”Det är ingen idé att satsa nånting mot Kalmar när jag inte har kommit igång än. Eller mot nånting alls”. Riktigt gemytligt julfet har jag blivit också. Haha!

Postat i Livet | Inga kommentarer »

Hej då november

tisdag, 1 december, 2009

Månaden november började rätt trevligt och slutade riktigt dåligt med två helt passiva veckor. Har mest oroat mig för Viktor (som till sist verkar må bra igen), och knaprat diklofenak-tabletter i en vecka för foten.

Smärtan i foten försvann efter två tabletter och en natts sömn. Ska äta 10-14 dagar, och jag funderar lite över om det finns en koppling mellan diklo-ätandet och de ilskna, elakt smärtande såren jag fått i munslemhinnan. Jag brukar få sådana sår när jag stressar/sover för lite/äter dåligt men jag tycker de är ovanligt många just nu. Har först nu hittat en websida som beskriver skiten som jag haft av och till så länge jag kan minnas.

Diklofenak har ju onekligen en del otrevliga potentiella biverkningar. Nu ska jag väl inte tro att jag är så unik, men den här är ju rätt skön:

Mycket sällsynta (förekommer hos färre än 1 av 10 000 patienter):Blåsliknande hudbiverkningar såsom Steven Johnsons syndrom ochtoxisk epidermal nekrolys (livshotande hudsjukdom som orsakar hudutslag, hudavlossning och såriga slemhinnor).

Såriga slemhinnor… minsann. Fast då känns väl följande mer troligt att man drabbas lite av:

Diclofenac BMM Pharma kan orsaka ett minskat antal vita blodkroppar och försämrad motståndskraft mot infektioner.

Skit samma, det går väl över nån gång. November blev i alla fall inte så bra som jag hade hoppats, magra 7:11 träningstimmar. 15-20 hade varit betydligt roligare, och det hade väl varit möjligt om jag kunnat och orkat fortsätta… nya tag från och med snart.

Postat i Livet, Skada | 2 kommentarer »

Ofrivillig vila

fredag, 20 november, 2009

Har varit stilla några dagar. Senaste passet i klockan är från den 15:e, och det har sina orsaker. Viktor, som fyller två år nästa vecka, hade lite feber (strax under 40 grader)  i tisdags och det var väl inget märkvärdigt med det – det är sällan det är det med små barn. Men kl 19.27, när vi var i hans rum och lekte lite, så la han sig plötsligt bredvid mig och jag trodde först han skulle somna, för vi var nog båda lite halvtrötta. Men rätt vad det var så började han skaka i hela kroppen, i en riktigt läskig feberkramp. Han har aldrig haft det förut, men det var ingen tvekan om vad det var.

Frun var där också och jag ringde 112 genast. Fick rådet att klä av honom samt öppna dörr eller fönster och svalka honom. Eftersom det var första gången så skickade de ambulans, och som tur är bor vi nära – den var framme på några få minuter. Jag var märkligt samlad när de kom, och vi bestämde att Anna och Viktor åkte i förväg så fick jag packa lite grejer och komma efter. I ambulansen fick han en dos Stesolid i rumpan och först verkade det släppa, men sedan hade tydligen krampen återkommit och nu blev han stel i hela kroppen istället. På barnakuten räknade vi ut att det tog en timme från att vi hade ringt tills det äntligen släppte.

Vi hamnade på intensiven för övervakning den natten. Alla värden såg bra ut hela tiden, syresättning och puls var fina. Viktor vaknade, rätt groggy, kl 3 på natten, och var vaken några timmar. Det var riktigt otäckt innan han vaknade, för ögonen var helt tomma, stirrade bara rakt ut om man lyfte ögonlocken på honom. På onsdagen fick vi flytta till en vårdavdelning och stannade väl ett dygn ungefär. Han var rätt vinglig ända tills igår kväll, och har haft lite feber av och till.

Förmodligen var det bara en ovanligt lång feberkramp, han har inte svininfluensa (testat). Vi ska få göra EEG om ett tag, så man kan utesluta epilepsi. Det lär gå ett tag innan man vågar slappna av igen…

För övrigt har jag fått oförklarligt ont i vänster vrist, eller strax ovanför. Inte bra när man är sugen på att försöka sig på lite Pose-löpning, som jag läst så mycket gott om på sistone (även RW hade en artikel i numret jag fick hem idag).

Postat i Livet, Skada | Inga kommentarer »