Vägen till Kalmar

Tänk vad olika det kan vara. Under förra trainerpasset höll jag på att avlida av tristess. Idag tryckte jag in ett pass innan middagen och tänkte väl köra sisådär 45 minuter. Jag hade börjat kolla på Kill Bill 2 förra passet så jag drog på den igen. Blev lite avbruten av telefonen vid 30-35 minuter ungefär (men trampade vidare lugnt medan jag snackade), och efter det var det ju inte så långt kvar. När jag passerade 45 minuter fanns det lite film kvar, var osäker på hur mycket, så jag trampade på och tog fem minuter i taget. Vid en timme blankt var filmen slut och maten klar – det är timing!

Har kommit på att man ska lägga lite bitar av gammalt liggunderlag under fötterna på trainern (enklaste modellen från Biltema), då reduceras oljudet markant. Jag har förstås trainerdäck. Lustigt nog, när jag kört kanske 40 minuter idag upplevde jag att något hände med ljudet – det blev ännu tystare.

Och just ja – jag var ju och simmade imorse. Det vore synd att kalla det för simträning, liten bassäng och massor med folk att dela bana med (dubbelbana med rundsim). Men ändå – dubbelpass!

Jag fattar inte hur något så roligt som att cykla kan bli så tråkigt bara för att man spänner fast cykeln på en jävla trainer i källaren. Försöker med musik, film, vad som helst men det hjälper inte. Jag står ut i 30-45 minuter..  Blä!

Jo, jag finns kvar och jag tränar till och med! Jag knäckte förkylningen med sömn och lite vitamintillskott, nåt sånt där rör med ABCDE.

Simmar nu två ggr per vecka, försöker springa så mycket jag får tid med och klämmer in ett trainerpass här och där – om det bara inte var så förbannat tråkigt. Allt med en puls på max 145. Det är också förfärligt tråkigt men på nåt sätt passar det latmasken i mig.

Tyvärr har jag fettat till mig senaste månaden så jag måste nog tänka lite på vikten framöver också. Var eländigt sötsugen på jobbet idag men som tur var fanns det inget sött att tillgå så jag klarade mig där.

Jag vill lära mig göra just det – älska regn och skitväder.

Igår kväll var jag på ett rätt pissigt humör som matchades av vädret: 5 plusgrader, rejäl vind och byar med regn som mest liknade små nålar. Passade på att cykla en liten sväng. Vi har en tremilsrunda som går på cykelbanor runt nästan hela Västerås, och eftersom jag inte har bråttom nånstans och det dessutom var kolmörkt så tyckte jag att cykelbanor kunde vara ett bra alternativ, kanske rentav ett bra val säkerhetsmässigt.

Det blev 30.5 km på 1:18 och snittpuls på 137 bpm. Tyvärr lite för många toppar över 145 men vafan. Är man arg så är man. Farten är inte heller viktig alls just nu, bara att komma ut och träna lugnt.

För att man har världens sämsta teknik, kanske?

200 uppv (blandat bröst & fritt)
8×25 rygg (med fenor)
6×25 bröst
4×25 fritt
Huvudserie: 25-50-75-100 – 100-2×75-3×50-4×25 (fenor och paddlar på hela serien)
100 avbad

Totalt 1500 m, 50 minuter.

Det var smockat med folk i bassängen men jag fick plats i ena änden tack vare att det inte var några ungar där och badade. Min intention att hålla en låg puls gick åt pipan – de få gånger jag fick några värden på pulsklockan var den över 145, fast aldrig över 155.

Sen hem och vända för att åka till klubbens avslutningsfest, där jag vann ett paket med gel och energikakor. Och frun vann en stor fin påse att ha simsaker i. Den innehöll dessutom en badmössa och en dolme.

Och sen kan vi summera mitt livs kanske sämsta månad, mängdmässigt. September blev det tränat 31 minuter , 4 km lågpulslöpning. Förra gången jag sprang var nån liknande distans den 31 aug, till gymmet. Sen blev jag magsjuk i ett par dagar, följt av en irrförkylning. Men nu kör vi igen!

… var det kvar till Kalmar Triathlon 2010 när jag började skriva det här inlägget och det känns riktigt roligt att tjuvstarta grundträningen några dagar tidigare än jag tänkt mig. Jag hade egentligen tänkt starta i oktober, bara för att det är ett jämnt och fint datum men idag var jag så sugen på att komma ut och röra på mig att jag inte kunde låta bli. Det blir lätt så om man latar sig en månad.

Det nya svarta för min del blir att genomföra en riktig grundträningsperiod. Jag har aldrig tänkt på sånt förut, utan har bara försökt köra så mycket som möjligt så fort som möjligt: t.ex. ifjol när jag i december började med Anders Szalkais träningsprogram för 4 timmar på StM, så sprang jag det som skulle springas i de farter som fanns angivna, eller åtminstone försökte jag. Det ledde bara till att jag tog i för hårt och för mycket, och efter fem-sex veckor hade jag fått en festlig begynnande hälsporre.

Nu tänker jag träna – oavsett disciplin – med en puls på max 145 slag per minut. Formeln är larvigt enkel – 180 minus min ålder, alltså 145. Tänker hålla detta absoluta tak i minst två månader, kanske längre ändå, fram till mitten av december. Först då får jag börja med kvalitetsträning.

Jag inledde alltihopa med en 30 minuter lång ”löptur”. Det var inte mycket till löpning, för på totalt 31:16 hann jag modesta 4.1 km, med en snittfart på 7:37 min/km. Tanken är nu att farten undan för undan ska öka medan jag tränar min aeroba kapacitet. Ett plus är att det sliter väldigt lite att köra så försiktigt. Jag kände mig överhuvudtaget inte trött när jag kom hem efter dagens runda.

Inspiration till den här idén fick jag från bl.a. följande artiklar:

• Base Training (Mark Allen)
• Building an Aerobic Base (Kirt West)
• Aerobic Base Training – Going Slower to Get Faster (Matt Russ)

Visst, det är ryckt ur sitt sammanhang, men Gordo Byrn skriver appropå simning:

”If you can roll 30K per week then most people will become decent eventually — I have seen it take up to a decade, though.”

Så nu vet jag vad jag kan ägna de kommande 10 åren åt – simma 1560 mil. Läs hela artikeln på xtri.com.

Jag tar det lugnt. Har knappt gjort ett skit sedan slutet på augusti, och det känns faktiskt ganska skönt. Det har varit desto mer på jobbet.

Har också haft lite halsont och sånt senaste veckorna och då blir det gärna så att man ställer in planerade träningar. Har man sen inte ens planerat några träningar så är det ju redan omhändertaget. Jag var faktiskt ute på mtb häromdan, vurpade och skrapade ena armen på kuppen – så roligt det är – måste köra mer mtb i höst.

Det kan väl vara läge att kosta på sig en liten summering. Jag hade följande enkla mål med 2009:

• Springa Stockholm Maraton – helst på 4 timmar eller mindre
• Väga 85 kilo vid StM.
• Köra flera triathlon på olympisk och 1/2 IM-distanser.

Hur gick det då?

• StM tog jag mig runt, det gick åt pipan tidsmässigt med en tid på över 5 timmar, men det var ändå väldigt roligt och jag kommer springa fler maratonlopp.
• Jag har inte vägt 85 kg en endaste sekund i år, i synnerhet gjorde jag det inte vid maran. Nu är jag någonstans mellan 88-89.
• Jag körde ett (1) olympiskt triathlon och var anmäld till en 1/2 IM men körde till sist bara en tredjedel.

Så kan det gå, nu är det bara att höja förväntningarna inför nästa år. Jag behöver få ordning på några saker, ganska snart:

• Sätta ihop en genomförbar träningsplan
• Uppbåda nödvändig disciplin för att gå ned några kilo till

Jag behöver springa mycket – det är effektiv och rolig träning. Jag behöver simma jättemycket. Det är inte lika roligt men jag simmar riktigt dåligt så det vore kul att göra något åt det.