Hej! Välkommen till den här bloggen som är tänkt att handla om min väg till Kalmar 2010.
Vad är det här för trams, tänker ni? Inte tar det väl nästan två år att komma till Kalmar? Det beror på vad man menar… Låt mig förklara.
Jag heter Anders (mitt efternamn börjar på G, vi kan lämna det så för stunden), jag är 34 år, bor i Västerås där jag är född och uppvuxen.
Jag har haft viktproblem nästan hela mitt liv. (Är det så här det känns på ens första AA-möte?). För 6 år sedan, 2002, började jag tjäna pengar på riktigt och köpte en cykel för min första lön. Min pappa hade motionerat av och till i ett antal år och kört några Vätternrundor och det inspirerade mig att börja cykla. Då vägde jag ungefär 115 kilo och hade insett att det var hög tid att göra något åt det.
Jag körde min första Vätternrunda 2003, året efter att jag köpt cykeln. Det tog 16 och en halv timme. Det var kallt och skitjobbigt. Jag hade helt galna kläder och allvarliga tankar på att ge upp under loppet men bet ihop och var fast i sporten. Jag körde därefter fyra rundor till, den snabbaste på 11.34 år 2006. Har även kört en del andra motionslopp, Energitrampet några gånger, Siljan Runt (favoriten) och Vasatrampet (en annan favorit).
Nån gång i början av 2004 hade jag hört talas om att en bekant höll på med nåt som hette triathlon. Det lät galet jobbigt. Jag kom genom honom i kontakt med några typer som bedrev cykelträning inomhus. Toppen tänkte jag, det verkar bra för att förbättra formen inför sommaren. Jag började cykla med dem, på löparbanor i en inomhushall. 2004 gick VR 10 minuter snabbare än 2003. Alltid något.
Jag minns inte riktigt hur det gick till, men jag blev mer och mer intresserad av att börja med triathlon själv. Jag hade tappat en del i vikt, periodvis låg jag en bit under 100. Jag har inte bokfört det eländet riktigt som jag kanske borde.
2006 och 2007 körde jag några triathlonlopp. Jag blev efterhand engagerad i Västerås triathlonklubb, kom med i arrangörsorganisationen för Hallsta Triathlon, första gången 2005 som medhjälpare och därefter har jag haft huvudansvaret för tidtagning och resultathantering.
Mitt eget ”tävlande” kan väl beskrivas som mediokert. 2006 var jag med på Sala Silverman (halv IM) första gången och bröt under löpningen. 2007 tog jag mig runt och kom sist på 6:21. Jag är ändå ganska nöjd med det loppet, speciellt med cyklingen som jag tror gick på 2.47 (90 km).
Jag har också simmat två Vansbrosimningar, 2006 och 2007, på runt 1.10 båda gångerna. 2006 släpade jag mig runt Lidingöloppet på en högst bristfällig träningsdos, det tog över 4 timmar och jag avrundade sedan min (första?) Svenska Klassiker med Öppet Spår på strax över 11 timmar.
2007 sprang jag Stockholm Halvmarathon på den mediokra tiden 2.16 och är anmäld även i år.
Den 25 november 2007 inträffade den mest omvälvande händelsen i mitt liv: min son Viktor föddes. Han är alltså snart nio månader och är den härligaste lilla människan i världen. Det enda lilla negativa med att han föddes är att träningen blev lidande och vikten stack iväg igen. Det blev väl ingen katastrofuppgång men jag hamnade över 100 igen, säkert 105 som värst. Samtidigt blev det svårare att hitta tid för träning. Vi har också köpt radhus under våren och haft mycket att göra där, både med att ställa i ordning vår gamla lägenhet för försäljning och med renovering av huset.
Där står vi idag. Det har gnagt mig ett tag nu, jag saknar träningen, målmedvetenheten och kontinuiteten som jag vet skulle göra mig gott. Jag vill komma i form, en sådan form som jag aldrig tidigare varit i. Jag vill förändra min inställning, min inriktning och lägga upp en riktig plan för framtiden.
I den planen ingår två huvudsakliga mål. Det första är att genomföra Stockholm Marathon nästa sommar, alltså 2009. Därefter är huvudmålet är att genomföra Kalmar Triathlon om knappt två år (tävlingen går i månadsskiftet juli-aug).
Gemensamt för båda dessa är att jag ska försöka undvika tidshets. Jag vill självklart göra båda dessa, och alla lopp jag deltar i, på ”bra” tider, men viktigast är att göra dem på ett sätt som känns bra. För att uppnå det måste jag träna målmedvetet och smart.
Jag är inte intresserad av att tävla mot och mäta mig med andra, det här är för min egen skull men även för min fru och son, för att jag ska få vara frisk och att de ska få ha mig kvar i många år.
Det är detta som den här bloggen kommer att handla om: en blekfet 34-årings vedermödor på vägen mot att få simma 3860 meter, cykla 180 km och springa ett maraton – och tycka om det. Om ni vill heja på mig på vägen så går det bra.
//Anders//