Vägen till Kalmar

En riktigt slövecka. I måndags vaknade jag med ganska skapligt halsont igen och hela veckan har jag känt mig seg. Med andra ord läge att bara ta det lugnt, så lugnt det nu kan bli med en 10-månadersbebis. Det är nog tur att man har ett jobb ett sköta, där man kan vila upp sig.

I lördags tog jag mig i alla fall till gymet och deltog i specialspinningpasset som var ett helt litet triathlon. Vi var bara fem tappra som ställde upp, men vi simmade i alla fall 20 minuter, spann 50 och sen gav vi oss ut på en valfri joggingtur. Min runda blev ungefär 3.5 km. Med andra ord bara ett pass på hela veckan (men idag även en promenad på en mil). Total träningstid 1:38. Jag tar inte så allvarligt på det just nu. Det är viktigare att sova och äta bra och kommai bra form innan man börjar köra på riktigt.

Nästa vecka tänkte jag skulle bli ett litet experiment. Jag har lite svårt att vakna i tid på morgnarna och därmed blir arbetsdagarna i gengäld sena och familjen blir lidande. Under veckan ska jag vakna 06.00 varje morgon. Om jag inte är sjuk ska jag då genast gå ut och jogga 30 minuter. Sträckan och ansträngningen låter jag vara oviktig men tiden ska vara 30 minuter. Om jag gör det varje dag kommer jag att ha ”tränat” 3.5 timmar.

Detta med att vakna i tid, därom läste jag en intressant tanke på den här bloggen. Det centrala i det hela sammanfattas så här:

Jag har ofta min telefonväckarklocka inställd på 06.00. Det händer i stort sett aldrig att jag går upp då. Eller ens 06.05. Eller 06.10. Eller 06.15 eller 06.20 eller 06.30. Kanske, kanske 06.45. Jag snoozar i en evighet och mina morgonträningsplaner omprioriteras hej vilt där i ingemansland mellan sömn och vaket tillstånd.

Har man hållt på såhär väldigt länge är det svårt att komma tillbaka. Man har vant sig vid att det ”inte går” att gå upp så tidigt. Det är en lång väg tillbaka. Den börjar med att man måste bestämma sig.

Även jag använder telefonen som väckarklocka och påminnelsen i min telefon heter numera ”Jag har bestämt mig”. Förut hade den texten ”Gå upp nu. Ligg inte och dra dig”, vilket fungerade ganska dåligt. Men nu har jag bestämt mig.

Tog fram rullskidorna idag! Jag var sugen på att komma ut i det härliga vädret (vi hade redan tagit en mastodontpromenad tidigare på dagen, bortåt tre timmar) men jag kände mig inte redo för att springa mer efter lördagens nära 9 km. Tycker rullskidåkning är rätt kul och man får jobba (så mycket man vill) med armarna. Förut när jag simmade mer än jag gör nu så tyckte jag också att skidåkningen inverkade positivt på simningen.

Under veckan har jag gjort följande:

Mån 1:00 spinning
Ons 0:36 löp 6.0 km
Lör 0:55 löp 8.8 km
Sön 1:16 rullskidor 16.3 km

S:a 3:47 och

Alldeles för liiiite. Eller, jag siktar ju på att komma upp i fyra och en halv timme i veckan så snart som möjligt. Det här är på vägen men det fattas nästan en timme och jag vet vad: simningen.

Nästa veckas plan tänkar jag sova på nu. Det jag vet säkert är att jag kommer vara med på ett tri-pass på gymmet/badet. Lättsamt: 20 min sim, 50 min spinning och sedan ut för 4 km jogg/löp.

Och förresten: Joe Friel har lagt upp andra delen i vätska-och-träning-serien. Han hade tydligen haft inbrott hemma och blivit av med sina datorer, det var därför det dröjde. Hydration and Exercise Part 2.

Uppdateringsdags. Har känt mig oinspirerad på sistone, och även lite som om att förkylningen inte släppt riktigt.

I måndags stod spinning på schemat. 40 minuter innan passet skulle börja satt jag apatisk på soffan och var nära att bli kvar där. Som tur var ringde Eric (klubbkompis) och undrade om jag skulle på spinningen. Det var den motivation jag behövde så jag åkte och trampade skiten ur mig. 50 minuter intervaller.

Idag hade jag planerat in 30 min löpning på morgonen men somnade så sent igår, nästan vid midnatt, så när klockan ringde imorse var det inga problem att snooza bort 45 minuter. Istället stack vi ut alla tre när jag kom från jobbet – jag till fots, Anna på cykel med Viktor i vagnen. Det var för övrigt första gången som Anna drog cykelvagnen – gick finfint.

Det blev precis 6 km i hyggligt 6.02-tempo och dessutom kändes det bra hela vägen. Jag trivs helt klart bäst när det inte är så varmt, var väl runt 10 grader ikväll.

Imorgon innehåller schemat simning före frukost, så det är väl bäst att gå och lägga sig – nu! God natt.

Idag kände jag mig tillräckligt frisk efter förkylningen att jag vågade mig ut på en liten löptur. Det blev 9.5 km på 1:03 i härligt höstväder. Kändes ganska bra några korta stunder mot slutet, när jag kunde trycka på lite.

Ett irritationsmoment är att mina nya tights åker ner när jag springer i dem. De saknar nämligen snöre i linningen. Nu har jag ju svettat ner dem och haft dem på mig flera gånger hemma också, så jag kan väl inte gärna lämna tillbaka dem. Får försöka sy i ett snöre istället.

Det är kul att vara igång. Det här passet var ju faktiskt starten i hela satsningen mot Stockholm. Firar det med en liten öl. Jag sitter här och tänker att det är rätt fantastiskt att jag som inte kunde jogga 2.5 km för ett antal år sen har lärt mig att tycka om att springa. Det är fortfarande jävligt jobbigt, men det är faktiskt roligt.

Nu har jag gjort första veckan på armhävningsprogrammet. Jag började (i mitt tycke) svagt med att bara klara 15 i det inledande försöket. Det ledde till att jag skulle köra ett program med

Mån 10-10-8-6-7+, vila 60 sek
Ons 12-12-10-10-10+, vila 90 sek
Fre 15-13-10-10-15+, vila 120 sek

där ”+” betyder ”så många som möjligt, men minst den angivna siffran”. Första dagens övningar fick jag bedrövlig träningsvärk av, men jag gjorde faktiskt 15 i sista setet. I onsdags kändes hela alltet bedrövligt men även där tryckte jag till med 15 i sista. Det roliga är att träningsvärken försvann efter det och idag fixade jag 25 på sista – tufft på slutet men det gick. Det märks verkligen skillnad, i alla fall så här i början.

Har ju flyttat för inte så länge sedan och då blir det svårt att hitta saker man letar efter. Jag har vänt upp och ner på alla kartonger som står utspridda i huset, på jakt efter min Triathlete’s Training Bible av Joe Friel. Jag trodde länge att den låg i en kartong som vi magasinerat hos en släkting, men igår dök den äntligen upp. Den låg, lite otippat, i botten på en kartong med bebisgrejer, under nappar, flaskor och leksaker. Det sjukaste är att jag tittade ner i den kartongen förut och bedömde det som allt för osannolikt att den skulle ligga just där. Så kan det gå.

Är det inte träningsvärk så är det förkylning. Har vaknat med halsont två dagar i rad nu och deltagandet på halvmaran imorgon känns högst osäkert. Jag försökte mig på en huskur igår med en stor kopp mintte med honung och en generös skvätt whisky (Glenfiddich 18 år duger bra att gurgla halsen med) men inte blev det nåt bättre. Om nån läsare (har jag några?) har ett bättre tips så tar jag gärna emot det.

Visst är det tråkigt om jag missar loppet men eftersom jag inte tränat speciellt målmedvetet så känns det inte som jordens undergång. Det är en annan sak om jag skulle bli sjuk dagarna innan ett lopp som jag verkligen tränat till och sett fram emot.