Vägen till Kalmar

Först bara ett utrop av pur löpglädje. Finns det något som slår att snöra på sig ett par lätta skor (i mitt fall mina nya Asics Gel Noosa Tri med super hero-dekor) och bara dra ut i det sköna vårvädret? Var ute sådär en trekvart igår kväll och det bara flöt på. För mig ett rätt skapligt tempo, 5:22 min/km över 8.2 km. Jag varvade asfalt med terrängspår (2.5 km) och sprang på närmast planlöst.

Hmm.. Jag sprang ju med Jonas ett pass i vintras som var i ungefär samma fart. Måste leta upp det… … hittade det. 14 dec var det.  Då sprang vi 8.0 km på 5:21-fart, jag hade då en snittpuls på 167 och max på 178. Igår var min snittpuls 158 och max 170. Ha! Sen är det klart att man inte kan jämföra rakt av en mörk kväll i december, kanske låg det snö på marken då? Och skorna gör oerhört mycket för löpkänslan – och farten. Det är ju verkligen två ändar av skalan: Kayano vs. Noosa. Stridsvagn vs. .. ja.. jag vet inte. Fjäril? Det var dessutom på två helt olika banor, men den jag tog igår är nog inte lättare egentligen, det finns backar på den också. Däremot är jag nog minst 4-5 kilo lättare nu än jag var då, och vad det betyder behöver man inte fundera länge på.

Sedan IM Big Day då… (eller ½IM Big Day för min del, 2009)… Joe Friel skriver om detta – ett koncept där man kör tre långa pass med tävlingsliknande fart under samma dag. En av kommentarerna handlar om ifall man kan anpassa det till halv ironman. Det ska ju jag köra i sommar i Sala hade jag tänkt. Jag ser mig fortfarande som nybörjare på den distansen (på alla distanser egentligen) och det vore kul att prova en Big Day innan Sala. Distanserna (och sträcktiderna) på ett ½IM är mycket mer lätthanterliga än på full IM, så en ½IM Big Day kunde kanske vara 40-50 min simning på morgonen, 2:00-2:30 cykel mitt på dagen och en löptur på 1:30-2:00 på kvällssidan. För många är såna tider samma eller längre än vad de gör på själva tävlingsdagen, för mig som är långsam är det ungefär vad jag kan hoppas på i Sala. Ska nog prova detta i sommar.

En saftig bulldeg...

… är ungefär som jag känner mig nu. Visserligen var förra veckan en fin träningsvecka med fyra pass, varav ett var 18 km solskenslöpning, ett annat var ett (om än kort) brickpass cykel-löp med finfin fart i båda disciplinerna, men denna vecka har varit eländig. Har bara sprungit ett pass, 20.4 km, först hemifrån till Västerås terrängmecka Björnön, ett varv på milen där på en hygglig tid, och sedan hem igen. Allt på enbart vatten, vilket blev jobbigt mot slutet.

Man undrar ju hur maran ska gå med såna här usla förberedelser. Jag har nykter insett att jag får ge upp allt hopp om en sub-4-tid, det är bara fånigt. Men jag vet att jag kan springa hyfsat i ungefär två timmar och komma två mil. Hur resterande 22 km kommer kännas… tja.. det kommer göra ont. Men runt ska jag jävlar i mig.

De få veckor som är kvar får nog bli nästan enbart långpass, jag kan inte se att nån fartträning kommer hjälpa så här sent. Däremot måste jag vänja mig att vara ute länge. Vi har en slinga som går runt större delen av stan, ganska precis tre mil lång. Den vill jag prova på nån solig lördag framöver. Har tänkt mig att Jonas och jag ska springa den tillsammans, och min fru+son ska cykla ifatt oss när vi kommit lagom långt och serva oss med allehanda drycker och bakverk. Kan (ska) bli härligt!