Egentligen gillar jag inte att varken läsa eller skriva gnällinlägg men det har känts rätt uselt på sista tiden. Jag har haft någon slags falsk förkylning, en sån där åkomma som inte kan bestämma sig om den ska bryta ut eller gå över. Aldrig feber, bara lite slumpmässigt halsont och en diffus trötthetskänsla. Har inte varit ett dugg sugen att träna senaste veckorna.
Vi har varit borta på en liten minisemester, vilket är lite tveeggat för mig. Skönt att se lite nya miljöer, men man sover sämre och äter både dåligt och dyrt. Som tur var hade vi hyrt en stuga så det gick att laga åtminstone vissa måltider själv. Hursomhelst, vi var i Varberg lördag till tisdag och jag måste säga att Varberg har potential för bra träning. Simma i havet, springa på stranden och säkert finns det fina vägar att cykla på också. Och vilka backar man kan hitta! Vi körde till Ullared en av dagarna, och jag trodde ju aldrig att det skulle vara så kuperat. Visserligen en smal väg utan vägren, men jädrar så backigt det var.
Annat elände, som ändå är hanterbart just nu, är förstås min pappas sjukdom. Han har börjat ta cellgifter mot cancern, nu inne på fjärde eller om det är femte veckan av de första nio, och hans lever- och blodvärden börjar ser riktigt bra ut. Hoppas att det håller i sig länge. Men när man fick lite respit på den fronten så får man istället veta att min faster fått diagnosen ALS. Är det inte det ena så är det det andra och when it rains, it pours. Ni vet.
Tänker ändå satsa mot IM-debut nästa år. Än är jag inte panikslagen över att inte ha kommit igång med grundträningen på allvar.