Häromdan hade jag lite ont ”ovanför vristen”. Nu har skiten flyttat ned strax under istället och det gör skitont. Inte riktigt som hälsporren jag hade för ett år sen, det här gör mer ont när jag belastar själva leden, framåt eller bakåt spelar ingen roll.
Mycket märkligt att det kommer sånt här när man inte ens tränar. Visste jag inte bättre skulle jag skylla på att latmasken biter mig. Var är min Voltarentub?
Har varit stilla några dagar. Senaste passet i klockan är från den 15:e, och det har sina orsaker. Viktor, som fyller två år nästa vecka, hade lite feber (strax under 40 grader) i tisdags och det var väl inget märkvärdigt med det – det är sällan det är det med små barn. Men kl 19.27, när vi var i hans rum och lekte lite, så la han sig plötsligt bredvid mig och jag trodde först han skulle somna, för vi var nog båda lite halvtrötta. Men rätt vad det var så började han skaka i hela kroppen, i en riktigt läskig feberkramp. Han har aldrig haft det förut, men det var ingen tvekan om vad det var.
Frun var där också och jag ringde 112 genast. Fick rådet att klä av honom samt öppna dörr eller fönster och svalka honom. Eftersom det var första gången så skickade de ambulans, och som tur är bor vi nära – den var framme på några få minuter. Jag var märkligt samlad när de kom, och vi bestämde att Anna och Viktor åkte i förväg så fick jag packa lite grejer och komma efter. I ambulansen fick han en dos Stesolid i rumpan och först verkade det släppa, men sedan hade tydligen krampen återkommit och nu blev han stel i hela kroppen istället. På barnakuten räknade vi ut att det tog en timme från att vi hade ringt tills det äntligen släppte.
Vi hamnade på intensiven för övervakning den natten. Alla värden såg bra ut hela tiden, syresättning och puls var fina. Viktor vaknade, rätt groggy, kl 3 på natten, och var vaken några timmar. Det var riktigt otäckt innan han vaknade, för ögonen var helt tomma, stirrade bara rakt ut om man lyfte ögonlocken på honom. På onsdagen fick vi flytta till en vårdavdelning och stannade väl ett dygn ungefär. Han var rätt vinglig ända tills igår kväll, och har haft lite feber av och till.
Förmodligen var det bara en ovanligt lång feberkramp, han har inte svininfluensa (testat). Vi ska få göra EEG om ett tag, så man kan utesluta epilepsi. Det lär gå ett tag innan man vågar slappna av igen…
För övrigt har jag fått oförklarligt ont i vänster vrist, eller strax ovanför. Inte bra när man är sugen på att försöka sig på lite Pose-löpning, som jag läst så mycket gott om på sistone (även RW hade en artikel i numret jag fick hem idag).
Tänk vad olika det kan vara. Under förra trainerpasset höll jag på att avlida av tristess. Idag tryckte jag in ett pass innan middagen och tänkte väl köra sisådär 45 minuter. Jag hade börjat kolla på Kill Bill 2 förra passet så jag drog på den igen. Blev lite avbruten av telefonen vid 30-35 minuter ungefär (men trampade vidare lugnt medan jag snackade), och efter det var det ju inte så långt kvar. När jag passerade 45 minuter fanns det lite film kvar, var osäker på hur mycket, så jag trampade på och tog fem minuter i taget. Vid en timme blankt var filmen slut och maten klar – det är timing!
Har kommit på att man ska lägga lite bitar av gammalt liggunderlag under fötterna på trainern (enklaste modellen från Biltema), då reduceras oljudet markant. Jag har förstås trainerdäck. Lustigt nog, när jag kört kanske 40 minuter idag upplevde jag att något hände med ljudet – det blev ännu tystare.
Och just ja – jag var ju och simmade imorse. Det vore synd att kalla det för simträning, liten bassäng och massor med folk att dela bana med (dubbelbana med rundsim). Men ändå – dubbelpass!
Hej igen! Saknade ni mig under dagen? Inte? Nä, jag tänkte väl det.
Hade elektriker hemma imorse som installerade en liten golvvärmetermostat och då råkade han lösa ut jordfelsbrytaren också, så hela huset slocknade. Sedan märkte jag inte förrän nu att webservern var avstängd. Så går det när man ska leka webhotell. Borde ställa in den datorn så den startar om av sig själv…
Har känt mig en smula hängig den här veckan, och i tisdags var jag så trött på morgonen att jag hoppade över simningen. Sonen tyckte natten innan att det var en bra tid att leka och läsa mellan 03-05 ungefär. Sånt är vi inte särskilt vana vid.
Jag fattar inte hur något så roligt som att cykla kan bli så tråkigt bara för att man spänner fast cykeln på en jävla trainer i källaren. Försöker med musik, film, vad som helst men det hjälper inte. Jag står ut i 30-45 minuter.. Blä!
Missa inte att följa hur det går för Kari Martens. Idag kl 16 svensk tid startar han sin andra Ironman. Han gjorde den första igår och ska göra en om dagen i tio dagar.
Jo, jag finns kvar och jag tränar till och med! Jag knäckte förkylningen med sömn och lite vitamintillskott, nåt sånt där rör med ABCDE.
Simmar nu två ggr per vecka, försöker springa så mycket jag får tid med och klämmer in ett trainerpass här och där – om det bara inte var så förbannat tråkigt. Allt med en puls på max 145. Det är också förfärligt tråkigt men på nåt sätt passar det latmasken i mig.
Tyvärr har jag fettat till mig senaste månaden så jag måste nog tänka lite på vikten framöver också. Var eländigt sötsugen på jobbet idag men som tur var fanns det inget sött att tillgå så jag klarade mig där.