Haha vad jag är klen nu. Vi cyklade 3 km till stan, jag med lillkillen i cykelkärran (Chariot CX), och när jag kom fram och satte mig på huk för att koppla bort vagnen fick jag kramp i båda låren. Det är bäst att bara skratta åt det. Ha!
Kommer ofta på mig själv tänkandes negativa tankar: ”Det är ingen idé att satsa nånting mot Kalmar när jag inte har kommit igång än. Eller mot nånting alls”. Riktigt gemytligt julfet har jag blivit också. Haha!
Månaden november började rätt trevligt och slutade riktigt dåligt med två helt passiva veckor. Har mest oroat mig för Viktor (som till sist verkar må bra igen), och knaprat diklofenak-tabletter i en vecka för foten.
Smärtan i foten försvann efter två tabletter och en natts sömn. Ska äta 10-14 dagar, och jag funderar lite över om det finns en koppling mellan diklo-ätandet och de ilskna, elakt smärtande såren jag fått i munslemhinnan. Jag brukar få sådana sår när jag stressar/sover för lite/äter dåligt men jag tycker de är ovanligt många just nu. Har först nu hittat en websida som beskriver skiten som jag haft av och till så länge jag kan minnas.
Diklofenak har ju onekligen en del otrevliga potentiella biverkningar. Nu ska jag väl inte tro att jag är så unik, men den här är ju rätt skön:
Mycket sällsynta (förekommer hos färre än 1 av 10 000 patienter):Blåsliknande hudbiverkningar såsom Steven Johnsons syndrom ochtoxisk epidermal nekrolys (livshotande hudsjukdom som orsakar hudutslag, hudavlossning och såriga slemhinnor).
Såriga slemhinnor… minsann. Fast då känns väl följande mer troligt att man drabbas lite av:
Diclofenac BMM Pharma kan orsaka ett minskat antal vita blodkroppar och försämrad motståndskraft mot infektioner.
Skit samma, det går väl över nån gång. November blev i alla fall inte så bra som jag hade hoppats, magra 7:11 träningstimmar. 15-20 hade varit betydligt roligare, och det hade väl varit möjligt om jag kunnat och orkat fortsätta… nya tag från och med snart.